Summering av säsongen 17/18 – Del 1

Säsongen 17/18 - Del 1

Nu var det ett tag sen jag laddade upp en analys med lite statistikgenomgång. Det kändes som att jag ständigt jinxade laget med statistik om att läget skulle vara lugnt. Och när laget bara blev sämre och sämre så kände jag inte att det var läge att lägga ner tid på en ytterligare statistikanalys då det kanske skulle provocera mer än vad det skulle intressera. Men nu är säsongen över och Örebro landade på en tolfteplats med sju poängs marginal och +29 mål vilket ändå får anses vara en hygglig marginal. Problemet var väl just att den marginalen löstes på de sista matcherna vilket gjorde det hela mer spännande än vad det hade behövt vara. Jag är dock optimistisk inför framtiden då säsongen rent spelmässigt kändes som ett kliv framåt från den tidigare säsongen. Jag ska förklara lite mer ingående varför det är min analys i ett tredelat inlägg där jag tittar på målvakter/backar, forwards och laget som helhet.

I min första del så tänkte jag titta på alla backar och målvakter där jag sätter ett minimikrav på tjugo spelade matcher.

Målvakter:

Eero Kilpeläinen: Har haft en märklig säsong där han samtidigt som han hamnade i botten på GAA (games against average) och räddningsprocent även hamnade i topp på antalet nollor. Det om något måste väl vara en indikation på att jämnheten inte riktigt har funnits. Topparna har varit magiska men lägstanivån för låg. Frågan är väl om det är rimligt att förvänta sig toppinsatser under var och en av de 43-matcherna (mest i SHL) han har fått stå? Eller måste man som målvakt helt enkelt få mer tid på sig att hitta fokuset som krävs för att orka med mentalt? Sen får Eero gärna träna på straffar om vi ska ha en chans i någon straffläggning.

Axel Brage: Det känns inte som att han har stått för lite vilket gör honom lite svårbedömd. Jag har inte fått någon känsla varken positivt eller negativt av honom. Men eftersom han inte har fått mer speltid så får man väl anta att han inte har bevisat sig tillräckligt mycket på träningar för att förtjäna mer än så.

Framtiden: Målvakter är det jag anser svårast att analysera så ta min efterföljande analys med en nypa salt. Kan man lyckas hitta en målvakt som kan avlasta Kilpeläinen mer än vad Brage har gjort så borde man kunna trimma bort i varje fall någon av dom sämre matcherna och ge honom mer tid för att fokusera mer på sitt eget spel. Med en bredare och spetsigare backsida bör man också kunna ta bort en del defensivt spel vilket självklart kommer göra det lättare för målvakterna. Jämför man målvakternas säsong med tidigare målvakters så är det tyvärr ingen imponerande läsning. Det ska dock tilläggas att jag i tabellen nedan inte har viktat för antalet lag, så för säsongerna 13/14 och 14/15 så blir siffrorna lite dopade vilket kanske gör en 17:e plats 17/18 något mer imponerande än en 16:e 13/14.

Backar:

Jonathan Andersson: Liksom laget så började och avslutade Jonathan säsongen riktigt bra. Efter att han kom tillbaka från hjärnskakningen så tog det en bra tid för ”Jonte” att hitta tillbaka och han har även berättat om en skadad fot som stört honom vilket givetvis spelar in på hans prestation. Enligt mitt sätt att analysera gamescore så hamnar han på en nivå för en andraback vilket får anses mycket bra för en spelare som spelar sin första fulla SHL-säsong. Han visade vara en väldigt modern back med mycket fina handleder och ett överlag riktigt bra spelsinne.  Förstapassarna är definitivt i topp i laget och det känns bra att dom band upp honom så pass tidigt för ett längre kontrakt. Han saknar måhända den där riktiga spetsen i försvarsspelet där det ibland kan vara lite slapphänt, men så fort han får tag i pucken så löser han de flesta situationer med bibehållet puckinnehav istället för att bara slänga iväg pucken. Borde enligt mig ha fått betydligt mer tid i powerplay än tex Bartley, men snittade ändå 1,49 PP-min/match vilket är näst bäst bland backarna. Gör 17 poäng där hela 11 (65%) är primärpoäng (mål eller förstaassist).

Victor Bartley: Förväntade man sig för mycket av någon som inte spelat hockey på över ett år? Jag vet inte, men efter säsongen så känner jag mig nog ändå något besviken. Vissa delar i hans spel känns tveksamma. Många konstiga avslut rakt på benskydd och en del markeringsmissar, hur mycket man kan skylla på ringrostighet och mindre rink vet jag inte. Han borde ta inspiration av Jonathan vad det kommer till smarta avslut och inte alltid ladda stora bössan så fort han får chansen. Frågan är hur dom tänker kring Bartley under nästkommande säsong då han har en sparsam roll i boxplay och inte visat sig hålla i powerplay. Han gör totalt femton poäng där fem är primärpoäng (33%) Han presterar enligt min modell tillräckligt bra siffror för en roll i ett andra backpar och han ligger även topp tio vad det kommer till skott på mål för backar men har en skottprocent på 2,17%.

Gustav Backström: Fick nog en betydligt större roll än vad som var tanken från början efter det att spelarbudgeten kapades när det kom fram att ekonomin inte var speciellt god. Har fått näst mest istid i boxplay bland backarna per match och har väl egentligen gjort det helt okej. Han gör 10 poäng och faktiskt två fler primärpoäng än Bartley (70% primär). Skulle man sortera min tabell på gamescore/60min istid så kliver han förbi både Jonathan och Bartley vilket måste anses vara mer än godkänt. Han avslutade dock säsongen på ett svagt sätt och blev petad till förmån för Ebert och Gröndahl när dom anslöt efter att ha gjort ett par väldigt svaga defensiva ingripanden. Jag har dock inga problem alls med att låta Backström få en något skyddad roll i nästkommande års uppsättning av Örebro. Han borde kunna fortsätta ta kliv framåt med sin relativt låga ålder.

Viktor Ekbom: Började säsongen riktigt bra som kapten, men tappade spelet mer och mer ju längre säsongen gick. Det såg ut som att Ekbom i sin iver för att göra rätt, ofta hamnade fel i situationer och pressen över att vara kapten för ett förlorande lag såg ut att ta ut sin rätt på honom. Gör godkända fem primärpoäng och totalt tio för en back med hans spelstil och hamnar på en nivå om back för ett tredje backpar enl min beräkningsmodell. Den stora frågan är väl om Ekbom hade en lön rimlig för hans backtyp? Jag är i varje fall inne på att hans lönenivå blev på tok för hög efter att han förlängde kontraktet efter sin A-landslagsdebut. Och med tanke på hur PG skrev sina kontrakt och att Ekbom samt Motin ansågs vara förstabackar så får man anta att lönekuvertet helt enkelt blev för tungt. Ingenting av detta är naturligtvis Ekboms ”fel” och han hade gärna fått fortsätta som en defensiv back i ÖHK för mig om han också hade kostat därefter. Täcker flest skott i SHL vilket kanske kan vara bra även om jag snarare tycker det visar på bra inställning än skicklighet. Och inställningen är väl svår att kritisera hos Ekbom.

Daine Todd: Jag tycker att Todd faktiskt har fått mer beröm än vad han har förtjänat, även om det inte har varit mycket. Han har inte producerat mer än tre(!) primärpoäng för totalt nio vilket måste anses vara på tok för dåligt om man vill göra något slags anspråk på att vara en producerande back vilket jag antar att förhoppningen var när han anslöt. Blir man dessutom petad i powerplay och heller inte kan spela boxplay, då är det svårt att argumentera för en förlängning. Hamnar på en roll för ett tredje backpar enl min analys.

Linus Arnesson: Svåranalyserat med så renodlade defensiva backar som Arnesson tycker jag. Man hade hoppats på att han hade kunnat ta några kliv framåt vad det gäller det offensiva spelet samtidigt som han kunde ta den defensiva rollen på samma sätt som han gjort. Ibland kan han krångla till det något för sig i uppspelsfasen där det tar lite för lång tid, men han är ung och rejäl vilket borde inge hopp om en förbättring. Han hade också svårt att hitta tillbaka till spelet efter sin operation vilket måste anses vara helt rimligt. Bör väl kunna ta rejäla kliv framåt till nästa säsong och det faktum att han fick testa på landslagsspel här nyligen måste vara ett kvitto på att han är något på spåren. Snittar mest tid i boxplay av alla spelare i Örebro och bör rimligtvis fortsätta göra det framöver. Hamnar på en nivå som extraback med mitt analysverktyg, men eftersom det premierar offensiv så är det väl kanske rimligt. Jag har väldigt svårt att göra en uppskattning för hur mycket Örebro betalar honom då han anslöt efter en skadedrabbad säsong i AHL.

Alexander Hellström: Likt analysen för Arnesson så är det svårt att analysera rent defensiva backar. Han såg ut bra ut i starten av säsongen, men det slutade med petning. Jag tycker väl egentligen att Hellström gör ett betydligt vassare arbete i spelet utan puck i försvarszon än många andra spelare i laget. Problemet är dock att Hellström i princip har en obefintlig förstapass vilket gör det svårt för laget att ta sig ur egen zon med bibehållet puckinnehav när pucken är i hans ägo. Tränarna kompenserade dock bort mycket av detta genom att matcha honom tillsammans med Jonathan vilket funkade bra när Jonathan spelade på topp. Min analys av Hellströms lönesituation är dock liknande som den för Ekbom. Hellström blev (enl mig felaktigt) utsedd till MVP av 14-3, vartefter PG fick en föreställning om att han då uppenbarligen måste vara en toppback. Jag har inga som helst problem med att man adderar denna backtyp i en uppställning, men det ska då vara lågt betalt och inga 100k/mån vilket inte skulle förvåna mig om Hellström har.

Övriga har spelat mindre än 20-matcher. Men jag har ändå någon kommentar nedan.

Nick Ebert: Var en toppback under den tiden har var här. Skulle jag sätta 7-matcher som gränsen så hamnar han på en plats för en förstaback i ligan. Nu är det endast sju matcher som sagt och saker och ting kan mycket väl ändras med fler matcher. Ebert kändes dock som en back med väldigt hög potential som både bad stabil bakåt och ett rejält hot framåt.

Ari Gröndahl: En nivå för ett tredje backpar om man går på 7-matcher som standard. Kändes väl stabil bakåt och som ett hyggligt vapen framåt. Det gör mig dock inte jättemycket att han går vidare då jag misstänker en hygglig prislapp där.

Arvid Aronsson: Gjorde det bra under förutsättningarna han fick. Tog måhända på sig lite för mycket utvisningar, men det är antagligen enkelt hänt när man försöker boxa ut personer mycket tyngre än sig själv.

Lukas Pilö: Är den av våra två juniorer som har bäst statistik. Han tog bra och enkla beslut och var även inne på en hel del mål framåt även om det inte blev några poäng. Spelade väl för få minuter för att kunna analysera mer, men kändes stabil när han väl var inne.

Framtiden: Hade inte alla skador kommit under säsongen så tror jag att detta års Örebro mycket väl hade kunnat haft sin bästa backsida hittills. I bild ett nedan så ser ni summeringen för alla backar i Örebros SHL-sejour hittills och det är tydligt att toppen kanske inte riktigt har funnits men att bredden ändå har varit helt okej. I bild två visar jag en sammanslagning där jag har dividerat alla backars medelplacering för gamescore med antalet lag för att få ut ett jämförbart snitt mellan de olika säsongerna. Vill ni veta mer om hur uträkningen har gått till så se mitt tidigare inlägg här.